Därför Humanisterna

Jag sympatiserar med den sekulära humanismen och har därför varit medlem i Humanisterna till och från. Om jag har förstått det hela rätt är Humanisterna den enda möjliga organisationen man kan stödja om man sympatiserar med Upplysningens frihets- och kunskapsideal. Men jag noterar också att många verkar vara medlemmar av en helt annan anledning – de vill framstå som generellt empatiska och hoppas att medlemsskapet i Humanisterna ska förstärka den bilden av dem själva. Antingen har jag eller dessa sistnämnda missat något väsentligt.

Det finns i och för sig inte någon motsägelse mellan att vara medlem i Humanisterna och vara empatisk men allmänt hållen empati är inte vad som bär upp den sekulära humanismen som livsåskådning. I stället är den bärande insikten att det mänskliga livet är en mänsklig angelägenhet, fri från gudomlig eller övernaturlig påverkan eller inverkan. Den sekulära humanismen avvisar religion och vidskeplighet.

Jag har ingen inblick i eventuella intriger i organisationen men jag tycker mig se att det finns tidigare humanister som tagit avstånd från Humanisterna därför att dess representanter avvisar religion och vidskeplighet – ofta väldigt bra och i sammanhang där ett avvisande är relevant. Om det är ett skäl att lämna Humanisterna är jag tveksam till att det någonsin fanns en anledning för dessa att bli medlemmar.

Om man i stället lämnar Humanisterna därför att det en gång var en obskyr lite feel good-förening och man inte gillar att det nu har blivit en röst i opinionsbildningen undrar jag vad man har för uppfattning om vad en idérörelse egentligen ska syssla med. För Humanisterna är en rörelse med bra idéer men endast en angelägenhet för de närmast sörjande om inte idéerna förs ut.

Kjell Nordberg menar på Newsmill att Humanisterna präglas av oförsonlighet. Jag hoppas det. Jag hoppas att Humanisterna fortsätter att ha en oförsonlig hållning visavi religion och vidskepelse. Och jag hoppas att de fortsätter att demonstrera denna oförsonlighet högt och tydligt, varhelst de kommer åt. Jag ser nämligen inte hur den idétradition Humanisterna förvaltar ska kunna överleva en försoning med religion och vidskepelse. Och jag tror att det är oförsonligheten som ger Humanisterna möjlighet att växa och få mer inflytande.

Peter Illi