BLOGG   •   BOKHYLLAN   •   LÄNKAR   •   KONTAKT   •   PERSONLIGT   •   IN ENGLISH   •   RSS: INLÄGG | KOMMENTARER

Bokhyllan

Här i bokhyllan har jag samlat några i mitt tycke mycket läsvärda favoriter. Jag har delat upp dem ämnesvis. Varje kommentar avslutas med en länk till en bokhandel online om du vill läsa boken själv.

P S Y K O L O G I

SNAKES IN SUITS: WHEN PSYCHOPATHS GO TO WORK
Babiak, P., & Hare, R.D. (2007).
New York: Collins Business.

Snakes in SuitsPsykopati är en personlighetsstörning som kännetecknas av att personen saknar samvete och är oförmögen att känna empati, skuld eller lojalitet till någon annan än sig själv. Mångåriga studier på fängelser visar att både manliga och kvinnliga psykopater begår fler och mer varierande brott än andra kriminella. Deras brott tenderar också att vara mer våldsamma än andra kriminellas och de beter sig i allmänhet mer kontrollerande, aggressivt och hotfullt. Deras våld är också instrumentalt, det är medel att uppnå mål och kännetecknas av total avsaknad av förståelse för vilken skada eller smärta man åsamkar andra. I allmänhetens ögon är ärketypen för psykopaten en Hannibal Lecter eller en Charles Manson — onda, manipulerande seriemördare.
          Robert Hare är psykopatiforskningens nestor och upphovsman till det vedertagna diagnosverktyget PCL-R. I Snakes in Suits lämnar han fängelsemiljön och riktar tillsammans med företags- och organisationspsykologen Paul Babiak fokus på företagsvärlden. Den moderna, flexibla företagsorganisationen är nämligen en idealisk miljö för psykopater. Den traditionella, stela byråkratin har däremot inget att erbjuda. Hare och Babiak förklarar varför:

First, psychopaths are generalized rule breakers; rules and regulations mean little to them. /…/ Second, we know that psychopaths are not team players. /…/ Third, psychopaths have little genuine interest in the short- or long-term goals and objectives of the organization. /…/ Fourth, traditional business organizations do not offer any easy means to hide. /…/ Finally, psychopaths don’t share the same work ethic of most other workers. (s. 95-97)

En dynamisk och modern företagsorganisation är således som gjord för psykopaten. Att en kompetent och effektiv rekryteringsprocess skulle gallra bort honom eller henne är en farlig villfarelse, menar Hare och Babiak. Företagen söker människor som är smarta och har social kompetens. Tyvärr är det egenskaper också psykopaten besitter och kan använda skickligare än många andra.
          Snakes in Suits borde vara obligatorisk läsning för varje företagsledning, personalavdelning och rekryteringskonsult. Men det är också fascinerande läsning för lekmannen med intresse för psykologi eller management.
          Beställ Snakes in Suits från Adlibris.se.

REMEMBERING TRAUMA
McNally, R. J. (2003).
Cambridge: Belknap Press.

Turerna kring fallet Thomas Quick har belyst både vilken konkret betydelse minnes- och forensisk psykologi kan ha för brottsutredningar och hur fruktansvärt tokigt det kan gå när experter baserar sin rådgivning på kunskap som är mindre väl underbyggd.
          I Remembering Trauma inleder Richard McNally med att poängtera den politiska laddningen runt begreppet ”trauma”. Men han noterar också att det i en polariserad vetenskaplig debatt är viktigt att komma ihåg att en stark åsikt inte är detsamma som bias – så länge åsikten är förankrad i vetenskapliga belägg. Boken är också i första hand en begreppsredovisning och analys av de kliniska och vetenskapliga belägg som finns rörande traumatiska minnen.
          Råkar man ha Christiansons Traumatiska minnen i bokhyllan kan den med fördel bytas ut mot McNallys Remembering Trauma som är uppfriskande fri från spekulativa slutsatser om bortträngning och referenser till virrpannor som Dahlström-Lannes.
          Beställ Remembering Trauma från Adlibris.se.

OBEDIENCE TO AUTHORITY: THE UNIQUE EXPERIMENT THAT CHALLENGED HUMAN NATURE
Milgram, S. (2004).
New York: Perennial Classics (Original work published 1974)

Milgrams lydnadsstudie chockerade en hel värld när den publicerades för drygt 40 år sedan. Han hade sökt en förklaring till varför så många kunde vara delaktiga i Nazitysklands övergrepp – vilka människor är villiga att utsätta andra människor för motbjudande grymhet? Vår självbevarelsedrift säger att det krävs onda människor till det, kanske till och med fullfjädrade psykopater. Men Milgram visade att vanliga människor som bara gör sitt jobb mycket väl kan bli hantlangare i en destruktiv process; när en legitim auktoritet beordrar någon att handla mot en tredje person är man villig att göra fruktansvärda saker. Men normalt funtade människor med något uns av moral skulle väl vägra? Milgrams svar är nej. I ljuset av Milgrams resultat ställs så läsaren inför den än obehagligare frågan: hur skulle jag själv agera i en situation där jag uppmanas att göra saker som går emot min känsla för rätt och fel?
          Alla psykologiska översiktsverk redovisar Milgrams experiment, de flesta ganska utförligt.  Det ligger ändå ett mervärde i att läsa Milgrams egna ord, med tillhörande tabeller och diagram. Dels hamnar man förr eller senare i ett läge då man behöver referera till honom, dels får man en uppfriskande tillbakablick till en tid då psykologisk forskning faktiskt innebar att studera mänskligt beteende. Moderna forskningsetiska regler gör det omöjligt att  utforma studier som Milgrams men det har också rests kritik mot att forskningen idag handlar mest om att redovisa enkäter. Obedience to Authority erbjuder i det perspektivet både inspiration och spänning.
          Beställ Obedience to Authority från Adlibris.se.

P O S T M O D E R N I S M

A HOUSE BUILT ON SAND: EXPOSING POSTMODERNIST MYTHS ABOUT SCIENCE
Koertge, N. (Ed.), Sokal, A.D., Boghossian, P.A., Kitcher, P., Gross, P.R., Sullivan, P.A., Ruse, M., McKinney, W.J., Franklin, A., Huth, J., Soble, A., Newman, W.R., Pinnick, C.L., Jacob, M.C., Levitt, N., & Nanda, M. (2000).
New York: Oxford University

Koertge (Red.): A House Built on SandNoretta Koertge har redigerat en samling artiklar som ur olika perspektiv granskar postmodernistisk kritik av vetenskapen. I första delen pekar man på betydande svagheter i postmodernistisk vetenskapsfilosofi. Del två radar upp exempel på hur postmoderna ”tolkningar” i jakten på dolda budskap, antydningar till ideologiska övertygelser och symboler för omedvetna agendor i vetenskapshistorien ibland får rent bizarra drag. Sen- och samtida exempel på hur den postmodernistiska vetenskapssynen präglas av ignorans avhandlas i tredje delen. Den experimentella metoden försvaras i del fyra – bland annat argumenterar Soble mot feministiska anklagelser om Bacons kvinnofientlighet och Jacob belyser hur Latour missar poängen med experimentell metod i sina ansträngningar att projicera sin relativism på vetenskapens födelse. Slutligen beskrivs i femte kapitlet vilket inflytande postmodernistiska föreställningar haft på utbildning, vetenskapsjournalistik och allmänhetens förståelse för vetenskap. Koertges eget bidrag tar upp strävan efter att göra vetenskap mer ”tillgänglig för kvinnor”, en ambition som nyligen hade aktualitet i Sverige när Moira von Wright föreslogs som och också utsågs till rektor för Södertörns högskola (hennes rapport Genus och text från 1998 om hur lärobäcker i fysik strider mot kraven på jämställd text och att stora delar av kunskapsinnehållet därför bör plockas bort var märkligt nog inte diskvalificerande avseende rektorstjänsten).
     A House Built on Sand är ett brett, oftast välskrivet, alltid intelligent angrepp på postmodernismen. Säkerligen är den också irriterande läsning för relativister - regelrätta pinsamheter begångna av de mest namnkunniga profeterna radas upp i artikel efter artikel.
     Beställ A House Built on Sand från Adlibris.se.
   

FASHIONABLE NONSENSE: POSTMODERN INTELLECTUALS’ ABUSE OF SCIENCE
Sokal, A., & Bricmont, J. (1998).
New York: Picador.

Fashionable Nonsense är Alan Sokals och Jean Bricmonts uppföljning av The Social Text Affair, skandalen 1996 då Alan Sokal fick en nonsensartikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften Social Text. Sokal ville testa redaktionen för den postmodernistiska tidskriften och se om de skulle publicera  en artikel som var medvetet kryddad med meningslösheter men hade rätt jargong och strök redaktörernas ideologiska övertygelser medhårs. Meningslösheterna var dock i många fall faktiska citat hämtade från postmodernismens ikoner. Redaktörerna publicerade artikeln och när Sokal senare avslöjade experimentet var skandalen ett faktum.
          Uppföljaren har två huvudsyften. Dels vill Sokal och Bricmont i lekmannatermer förklara varför de postmodernistiska citaten är absurda eller i många fall helt meningslösa. Dels ville man bemöta den epistemologiska relativismens påståenden om vetenskapens väsen.
          Roligast är naturligtvis den första delen, där namnkunniga postmodernisters resonemang sakligt och metodiskt avslöjas som ren goja. Lacans länkande av psykoanalys till matematik visar bortom allt tvivel att Lacan inget har någon matematisk kompetens överhuvud taget. Kristeva har åtminstone en vag uppfattning om matematik men förmår inte rättfärdiga varför matematiska begrepp är relevanta för de områden hon studerar. Latours analys av Einstens relativitetsteori har helt missat analysobjektets poäng. Dessa och andra missbruk av vetenskap blottas av Sokal och Bricmont med ett klart och väl underbyggt resonemang. Man blir lite förskräckt när den svenska pedagogikens och sociologins giganter får byxorna neddragna med sådan lätthet.
          Den andra delen är ett kort manifest för vår samtids vetenskap. Kanske något avslaget efter den vilda slänggungan med popfilosoferna men icke desto mindre läsvärt. Alan Sokal besökte Stockholm i maj 2009 och höll två föredrag arrangerade av Humanisterna i samarbete med ABF, respektive Kungliga Vetenskapsakademin. Humanisternas och ABFs arrangemang kan ses på video på Humanisternas hemsida.
          Beställ Fashionable Nonsense från Adlibris.se.
  

HOW MUMBO-JUMBO CONQUERED THE WORLD
Wheen, F. (2004).
London: Harper Perennial.

Visste du att Ronald Reagan under sin presidenttid kontrollerade många beslut med en astrolog i San Francisco innan han fattade dem? Eller att Hillary Clinton under sin tid som presidentfru tillsammans med två spirituella rådgivare hade samtal med Eleanor Roosevelts och Mahatma Gandhis andar? Hade du någon aning om att Tony Blairs fru Cherie brukade bära en så kallad BioElectric Shield som skydd mot onda makter och att hon såg till att en Feng Shui-expert möblerade om på 10 Downing Street?
          Om detta och mycket annat berättar journalisten och författaren Francis Wheen i hejdlöst roliga — och ibland skrämmande — How Mumbo-Jumbo Conquered the World. Wheen, som är en försvarare av Upplysningens idéer, gör dock mycket mer än att rada upp exempel på hur statsmän och deras äkta hälfter flirtat med New Age. I tur och ordning gör han upp med bland annat 80-talets ekonomiska politik, managementkulturens fusion med mysticism, ”västvärldens sammansbrott”, postmodernismen, domedagsprofeter, medias brist på omdöme och den religiösa fundamentalismen i USA.
          Mumbo-Jumbo är såväl en uppgörelse med allehanda idioti, som ett manifest för Upplysningsidealet. Wheen menar att de senaste 25-30 åren har inneburit ett åsidosättande av sekularism, liberal demokrati och vetenskap till förmån för religiös fundamentalism, idyllisering av diktaturer och upphöjandet av rent nonsens till kunskap. Det är en dumskallarnas seger när skillnaden mellan sant och falskt upphör att existera — dumheter blir nämligen omöjliga att bekämpa.
          Att Wheen använder humor i sina arbeten har fått en del kritik. Men för mig får de skarpa argumenten bara ytterligare en dimension, en välkommen sådan. Mumbo-Jumbo tillhör den kategori böcker man inte kan lägga ifrån sig när man väl börjat.
          Nordstedts har givit ut en svensk översättning både i pocket- och inbunden upplaga men enligt uppgift är den slut på förlaget. Jag länkar därför till den utgåva jag själv har. Den har en intervju med Wheen och några länktips som jag inte vet om de finns i andra upplagor.
          Beställ How Mumbo-Jumbo Conquered the World från Bokia.se.

V E T E N S K A P   O C H   F O R S K N I N G

Halldén, S. (2005). Hur går det till inom vetenskapen? Stockholm: Thales.

Häggström, O. (2008). Riktig vetenskap och dåliga imitationer. Stockholm: Fri Tanke.



© 2010 Peter Illi. Ange källa om du citerar. Följ mig på Twitter.