Diskursens mandat

En ny PISA-rapport med dystra besked för svenskt skolväsende har kommit. De svenska 15-åringarnas läsförståelse och resultat i matematik har sjunkit till en genomsnittlig OECD-nivå och i naturvetenskap har man blivit sämre än genomsnittet. Inget svenskt trendbrott således – den svenska skolan fortsätter att bli sämre. Samtidigt fortsätter Finland att toppa listorna och vi får finna oss i att Island och Danmark passerat oss i matematik och naturvetenskap.

Vad är det då finnarna gör som är så bra? Tittar man i McKinsey-rapporten från 2007 kännetecknas världens ledande skolsystem av att de får rätt människor att bli lärare, att de utvecklar lärarna till att bli effektiva undervisare och att de förmår ge varje barn bästa möjliga undervisning. McKinsey-rapporten konstaterar också att få av de populäraste reformstrategierna, till exempel skolors ökade självbestämmande eller minskning av storleken på undervisningsgrupper och klasser, ger de positiva resultat som utlovas. Trots att alla OECD-länder utom ett har ökat antalet lärare i relation till antalet elever under en femårsperiod har detta inte haft någon effekt på elevprestationer. I stället tyder allt på att det är lärarnas kvalitet och kompetens som avgör om elever lär sig något.

I Finland rekryteras toppskiktet av examinerade studenter till lärarjobben. I Sverige är kvaliteten på lärarutbildningen så låg att det är svårt att bedöma huruvida en examinerad lärare överhuvudtaget kan undervisa – det allenarådande kriteriet ”behörighet” är så substanslöst att det upphört att vara annat än en symbolisk pastisch. Och till lärarprogrammen söker man sig bland annat därför att man inte har något annat för sig. När man väl kommit in på lärarprogrammen ägnas studietiden åt att lära sig att citera sociologiska frälsningsläror – evidensbaserad undervisning är nämligen att ”göra våld på den Andre”. Och när undersökningar om den svenska skolans sjunkande kvalitet når pedagogikinstitutionerna avvisar man dem instinktivt därför att undersökningarna är kvantitativa och saknar referenser till Derrida och Foucault. De omhuldade ”deliberativa samtalen” som i klassrummen omvandlats till ”gör vad ni vill” så att ”spontan kunskap” kan uppstå i en ”social kontext” är viktigare än huruvida eleverna kan läsa och skriva, räkna och förstå en illusorisk ”verklighet” dikterad av positivistiska naturvetare.

Finlands urvalsstrategi tillhör världens mest effektiva. I en första omgång testas den presumtiva lärarstudentens grundläggande intellektuella och kognitiva förmågor. I en andra omgång testas kommunikativ förmåga, villighet att lära, akademisk förmåga och undervisningsmotivation. Efter examen vidtar ytterligare test på de skolor där de examinerade studenterna söker arbete. Jösses, när jag själv arbetade som lärare hade jag kollegor, till och med en chef, som inte ens kunde få ihop en komplett mening på svenska. Och här i Sverige vill Lärarförbundet höja yrkets status genom högre lärarlöner, samtidigt som undersökningar visar att lönenivå inte har någon effekt på utbildningskvaliteten. Och så ropar de på ”behörighet” förstås. Politikerna stämmer in. Och skolorna. Utan att bry sig om vad begreppet ”behörighet” innehåller, det vill säga vad lärarutbildningen omfattar.

Jag misstänker att det huvudsakliga problemet med svensk undervisning är att vi fortfarande tror att vi är förmer än andra. Vi vet helt enkelt bättre. Vad andras undersökningar än säger så gör vi rätt. På akademisk nivå därför att popfilosoferna och sociologerna vi älskar säger det. På politisk nivå därför att akademikerna säger det. På skolnivå därför att politikerna och akademikerna säger det. Och i slutändan sitter en elev som har rätt till utbildning, klämd mellan en dyster verklighet och en självgod akademisk och politisk krets som bestämt sig för att verkligheten är en fråga om perspektiv, verkligheten är något som skapas av ”hur vi talar om den” och om vi bara säger att allt är bra så blir det bra. Diskursen är allt. PISA och McKinsey ger bara sin syn på verkligheten men deras uppfattning är ju inte mer värd än någon annans…

Peter Illi

Rustad att möta framtiden? PISA 2009 om 15-åringars läsförståelse och kunskaper i matematik och naturvetenskap

McKinsey report: How the world’s best performing school systems come out on top

DN: Svenska elevers resultat försämras

SvD: Lång väg kvar till Kunskapslandet