Våra lärares lärare

I senaste numret av Pedagogiska Magasinet skriver frilansjournalisten Emilie Stendahl om hur tiotusentals svenska lärare gått på fortbildning hos företaget Human Dynamics sedan 1987, i alla fall enligt företagets egen uppskattning. Konceptet har många av de kännetecken som brukar utmärka pseudovetenskap. De vetenskapliga anspråken är tydliga om än med en anmärkningsvärd knorr. Den forskning man hänvisar till som stöd för verksamheten är enligt den svenska representanten omfattande. Men man kan inte få tag på den. Representanten förklarar detta med att det finns olika syn på vad vetenskap är och att alla inte accepterar forskning med en kvalitativ ansats. Därför publicerar inte Human Dynamics några studier.
       Ett sådant argument är ju naturligtvis löjeväckande, särskilt som kvalitativa ansatser präglar en betydande del, kanske till och med merparten, av forskningen inom human- och beteendevetenskaperna. Inom det fält Human Dynamics verkar, pedagogiken, är det i själva verket den kvantitativa ansatsen som i Sverige förpassats till den metodologiska skamvrån. Om detta verkar den svenska representanten pinsamt omedveten.
       I sin marknadsföring framhäver Human Dynamics att dess konsulter är licensierade. Vilken oberoende myndighet, institution eller instans är det då som utfärdar denna licens? Det gör Human Dynamics själva. Så långt skiljer sig inte företaget från andepratare, New Age-terapeuter och andra kvacksalvare som försöker dölja sin substanslöshet under märkvärdigt tingel-tangel. Samma princip gäller för den empiriska legitimiteten – de 80 000 personer som ingått i den påstått omfattande forskningen är egentligen personer som deltagit i företagets egna utbildningar. Så smidigt.
       Grunden i Human Dynamics budskap är en uppdelning av personligheten i nio genetiskt betingade grundmönster. Det implicerar en kategorisering av människor som, förutom att den saknar vetenskaplig förankring, i bästa fall stimulerar fördomar och i värsta fall kan kopplas tilll rasbiologiska principer. Att budskapet förmedlas av konsulter som är som folk är mest hjälper liksom inte.
       Men i Osby kommun är man lyckliga. Områdeschefen för förskolan där tycker att Human Dynamics metod är precis lika vetenskaplig som alla andra pedagogiska metoder. Hon har läst boken, så hon borde ju veta. Det mest skrämmande är dock inte att denna områdeschef saknar omdöme att göra en kritisk bedömning, utan att hon faktisk kan ha rätt. Det kan ju vara så att de pedagogiska metoder som varit förhärskande i Sverige under de senaste decennierna saknar empirisk förankring, sådan kritik har framförts från flera håll. Men det innebär bara att pedagogiken som vetenskap förirrat sig in i ett postmodernt konstruktivistiskt töcken, inte att Human Dynamics har uppnått vetenskaplig status. Och pedagogiken verkar åtminstone i en vetenskaplig kontext, vilket Human Dynamics inte gör.
       Skattepengar regnar inte från himlen. Glömmer man bort det kanske det inte är så farligt att offentliga medel går till rent trams. Och kanske har kommunaliseringen av skolan medfört att enskilda skolor eller kommuner kan botanisera hej vilt bland den här typen av charlataner, med det allmännas plånbok i näven. Kanske är det en utveckling vi får leva med. Det finns ju landsting som hyr in andepratare som driver ut spöken på vårdhem och arbetsförmedlingar som skickar alkoholiserade anställda till religiösa behandlingshem. Somliga studieförbund har blivit rena New Age-instituten. Så det är ju ett vansinne som inte är förbehållet kommunerna. Icke desto mindre är det vansinne. Det bör man vara medveten om.
       Om kommuner och skolledare inte är mer noggranna med vad deras lärare lär sig, vad finns det för anledning att tro att de bryr sig om vad barnen lär sig?

Peter Illi